• PRODUKTINFORMATION
  • Genre:
  • Rollspel
  • Multiplayer
  • PEGI:
  • 7plus Violence
  • Konsol:
  • Nintendo DS
  • Antal spelare offline:
  • 1-6
  • Utgivare:
  • Nintendo
  • Distributör:
  • Bergsala
  • Releasedatum:
  • 9 februari 2007
  • Språk:
  • Engelska
  • Franska
  • Spanska
  • Tyska
  • Italienska

Magical Starsign

Nu är det äntligen här: Det första rollspelet signerat ett gäng Square-avhoppare som har valt att kalla sig för Brownie Brown. Titeln är Magical Starsign, plattformen är Nintendo DS och färgskalan går i de sockersötaste tuggumminyanser.

I spelkonceptet väcks inte helt oväntat en hel del associationer till diverse Square-produktioner från 80- och 90-talen, men samtidigt har Brownie Brown lyckats oerhört bra med att både anpassa spelkänslan efter det nya, tryckkänsliga formatet och se till att skapa ett precis lagom modernt RPG med många unika inslag och minnesvärda aha-upplevelser!

Jag kan nästan inte minnas när jag kände mig så här välkommen in i ett stridssystem senast. Kan det kanske bero på att alla spelets menyer är lila…? Nå, inte nog med att hela spelet faktiskt går att styra med enbart stylusen – i striderna tillämpas ”peka-och-klicka”-principen på ett så naturligt sätt att det en gång för alla har gått upp för mig att roll- och strategispel till Nintendo DS faktiskt har en enorm potential som alternativ till den gamla skolans frenetiska klickande på en eller två knappar hela spelen igenom!

Magical Starsign utspelar sig i solsystemet Baklava, där magilärarinnan till ett gäng färgstarka ungdomar har blivit kidnappad under en resa till en främmande planet, och nu måste räddas. Du får välja att vara antingen kille eller tjej, och ha antingen ljus eller mörker som ”magiskt stjärntecken” och specialförmåga i och utanför strid. Detta gör att styrkan hos spelets huvudperson alltid påverkas av om det är dag eller natt i spelet, men det finns även andra stjärntecken, som inte är relaterade till spelets dygnsrytm. De är istället kopplade till någon av de fem planeter som ingår i solsystemet, och blir som mest kraftfulla när deras respektive planeter står i position med den av solens strålningsfält som bär samma färg. Här finns alltså en hel del kopplingar till traditionell astrologi – men också till Pokémon.

De olika stjärntecken som både dina spelkaraktärer och deras fiender kan ha är – förutom ljus och mörker – eld, vatten, jord, vind och gräs. Detta kretslopp av magielement som tar ut varandra på ett mycket jämlikt sätt brukar visserligen vara standard i de flesta typer av roll- och strategispel, men i det här äventyret känner åtminstone jag att utformningen av elementsystemet snabbast för tankarna till det i Pokémon-universumet. Åtminstone när det presenteras till tonerna av den väldigt Pokémon-influerade första stridslåten i spelet… Vilken är helt underbar!

Ja, jag skulle mycket väl kunna vara beredd att ge hela soundtracket i Magical Starsign högsta möjliga betyg – i alla fall på en personlig skala – om det inte vore för dess ”dialogpip”, vilka har så mycket högre volym än alla andra ljud i spelet att jag många gånger har tvingats sänka volymen på min Nintendo DS så fort jag har kommit till en dialogsituation, på grund av att det extremt gälla ”pratljudet” faktiskt har stört min läskoncentration… Detta går nämligen inte att justera på något sätt, och det är väldigt synd, eftersom dialogen i det här spelet faktiskt är en av de mest välskrivna och underhållande som jag någonsin varit med om! Varje viktig karaktär i spelet har sin unika idiolekt, med finurliga ordvitsar och tänkvärt krassa kommentarer, och det har vid ett flertal tillfällen hänt att deras repliker har inspirerat mig till spontan högläsning inför alla tänkbara närvarande bekanta, vilka genast har stämt in i mina länge klingande skratt.

Grafiskt sett skulle man kanske kunna summera Magical Starsign som en rosatonad, stilren och Nintendo DS-anpassad blandning mellan de högt lovordade Square-titlarna Kingdom Hearts och Chrono Trigger – även om designen på vissa håll kan kännas så enkel att man luras att tro att hela spelet är mycket simplare än vad det i själva verket är. Här finns ett klart godkänt antal olika världar att besöka, och en uppsjö av mer eller mindre gömda specialföremål att söka efter i dem, på dagen eller natten. Om du ger så kallade sugar stars till en liten filur med hatt som dyker upp ur jorden med jämna mellanrum på de olika planeterna, upprättar han en teleporteringslänk till den plats som han befinner sig på, men roligast brukar det ändå vara att resa genom rymden med hjälp av de gulliga raketer som finns till hands då och då. Och om du någon gång skulle undra vart du är på väg eller vad du och dina magikerkompisar hittills har gått igenom, behöver du bara ”peka” dig in i spelets loggbok, där utvecklarna har stoppat in en encyklopedi, ett fiendegalleri, en vänskapslista och en dagbok.

När det gäller stridssystemet, bör det kanske påpekas att Magical Starsign är väldigt strikt turbaserat. Inom ditt team är det alltid bara en karaktär som kan agera åt gången, och dess attacker måste genomföras och beskådas innan det blir nästa karaktärs tur. Om det vill sig väl, kan detta förstås ha en mycket avstressande effekt, samtidigt som det framhäver den finfina musiken i striderna och lägger extra fokus på noggrann planering. I denna planering ingår inte bara ovan nämnda hänsyn till hur spelets himlakroppar förhåller sig till varandra, utan även flyttandet av spelkaraktärerna på deras halva av skärmen, med hjälp av stylusen. Karaktärer som står på den främre raden kan både slåss och kasta magier, men de kan bara träffa en fiende åt gången med sina magiattacker. Karaktärer som står på den bakre raden kan inte slåss, men de kan kasta magier som träffar antingen ett flertal av fienderna eller samtliga av sina kamrater och sig själva.

För dig som tycker om pastelliga färger, särpräglade syntslingor och rollspel av den lugnaste och mest gemytliga sorten, finns i Magical Starsign en väldigt tjusigt sammanvävd och framförd historia att sjunka långt ner på bekvämast möjliga sittplats med – för det är över lag ett spel som är väldigt behagligt att både styra och tillägna sig, om man bara har ro till det, samt möjlighet att koppla in ett par riktigt bra hörlurar!

  • Magical Starsign kräver ett spelkort per spelare i multiplayer.
Dela |

  • BILDER